Det var en gång en oskyldig liten gris vid namn Ture, som levde uppe i de norrländska skogarna. Ture föddes i början av 90-talet hemma hos en blond liten tjej vid namn Lina, som på den tiden varken var särskilt lila eller tantlik. Ture och Lina blev snabbt de bästa av vänner. Ture var hennes ständiga följeslagare och snart lade även andra människor märke till honom. I skolan brukade han dyka upp i diverse skolböcker, på kompisars skåp, och på toaletterna (även grisar behöver uträtta sina behov). När Lina började på gymnasiet fick Ture självklart vara med på skolfotot, hur skulle han annars komma i kontakt med någon snygg grisbrud? Åren gick och tillslut föll Ture i glömska. Lina skaffade sig andra vänner, och sedan reste hon iväg till fjärran länder. Kvar låg Ture långt nere i botten på en flyttlåda alldeles ensam och ledsen. Den en gång så gladmodiga grisen började få mörka tankar. Många långa år förflöt, och i takt med att mossan växte på grisen började han förändras. Den glänsande skära färgen blev allt grönare, och de små söta tänderna blev allt vassare. Slutligen en dag hade han fått nog. Hans förmörkade sinne hade bara en sak i åtanke - hämnd!

GG har under en längre tid förpestat mitt liv. Hans fenor är långa, och tenderar att dyka upp lite varstans. Tecknen har funnit där länge, men idag fick jag det slutgiltiga beviset på att det var som jag länge fruktat. Grisgäddan är den jag en gång i tiden kallade för min bästa vän. Nu finns det dock ingen tid att vara sentimental. Jakten har redan börjat och jag ligger två steg efter.

Beware GG - snart i en blogg nära dig.