Hur ofta önskar du inte att du hade en stor rotborste att riva loss med i halsen när du är förkyld? Är det så att du mot förmodan har en stor rotborste kan dock ett par problem uppstå som gör rotborsten något olämplig att använda hur mycket du än skulle vilja.

1. Kräkreflexen.
2. Rotborstens storlek vs halsen litenhet.

Dessa problem hänger dessvärre även ihop. Är borsten så liten att du får ner den i halsen riskerar du att den blir helt kladdig av kräks. Är rotborsten alldeles för stor för att få ner i halsen blir det svårt att få ut den förväntade effekten av borsten.

Jag har dock en lösning på ovanstående problem som finns inom en matbutiks räckhåll - rikligt kolsyrat mineralvatten.

♥De små bubblorna river så underbart skönt i halsen att jag skulle kunna dricka flera liter♥

(ps. skippa chokladen. den har helt motsatt effekt har jag märkt)

I år fick jag nog den bästa julklappen jag någonsin fått. Av ♥ fick jag ett besök med övernattning på Yasuragi spa i Stockholm.

Yasuragi ligger vackert beläget på Hasseludden i Saltsjö-Boo, dit man lätt tar sig med bussar från slussen som går cirka en gång i timmen. Vi anlände till spat en timme innan incheckningstiden men det var inga problem att få tillgång till rummet. När vi checkade in fick vi våra Yukatas - de traditionella japanska klädesplagg vi innan hade läst om. Det var tydligen vanligt att besökare till spat använde dessa under hela sin vistelse.

Väl inne på rummet var vi osäkra på om vi skulle ta på oss våra yukatas eller inte, och lite pinsamt kändes det när vi, iklädda dem, vandrade iväg till receptionen för att boka in våra aktiviteter. Snabbt blev vi dock varse att det vi hade läst stämde, alla använde yukatan hela tiden och det blev snarare så att det kändes helt fel när det under frukosten kom in några besökare i "civila kläder".

Vår första aktivitet blev zenmeditation. En rofylld start på en rofylld helg var vår tanke.

När vi klev in i den halvmörka salen som var fylld till hälften, tog våra medtiationskuddar och gick och satte oss hade vi väl knappast kunnat föreställa oss att vi i samma ögonblick som gonggongen meddelade att meditationen skulle starta skulle få så mycket kryp i kroppen och ont av sittställningen att vi ville resa oss upp och springa därifrån. Efteråt konstaterades att våra känslor för meditation hade varit i princip identiska vilket gjorde det till ett lätt beslut att fatta att nästa aktivitet skulle bli varsin lugnande öl från minibaren.

Styrkta av de beska dropparna begav vi oss till en introduktion av den japanska badritualen, vilken var användbar att ha deltagit i när vi senare under kvällen besökte de varma källorna.

Innan badet var det dock dags för en fyra-rätters japansk middag. På grund av min hungriga mage som gärna äter så tidigt som möjligt hade hjärtat bokat in oss på en sittning 18.30, vilket visade sig vara ett riktigt lyckokast då restaurangen vid den tiden var sparsamt besökt vilket gjorde att vi fick in vår mat väldigt snabbt. Maten var gudomligt god och som inbiten sushiälskare insåg jag att det japanska köket innehöll så mycket mer som föll mig i smaken. När vi efter drygt två timmar hade ätit färdigt var restaurangen betydligt mer full på folk vilket vi några minuter senare var otroligt glada över då vi insåg att det japanska badet i princip var folktomt.

Att kliva in i damernas tysta tvagningsavdelning, sätta sig på en träpall och sakta tvätta sig utan en enda människa i närheten var nog det mest avkopplande på hela vistelsen. All stress som fanns kvar i min kropp rann sakta av mig i takt med cirkelrörelserna. Att sedan stiga ner i en varm källa med 40 gradigt vatten var mer än ljuvligt. Jag kunde dock inte med att ligga kvar alltför länge då jag visste att hjärtat väntade på mig utanför. Vi simmade ett par längder i den vanliga bassängen, där vattnet kändes fruktanvärt kallt efter den varma källan, och sedan tog vi mod till oss och begav oss till utomhuskällorna i den femtongradiga kylan. Kontrasten mellan varmt och iskallt var underbar, men det var inte riktigt lika underbart när vi bestämde oss för att gå in igen och inte fick upp dörren. Paniken var ganska nära då en blöt kropp iförd endast badkläder inte trivs sådär jättebra i femtongradig kyla, vilket gjorde att glasdörren var endast sekunder från att slås sönder då den sakta gled upp.

Efter alla äventyr sov vi som kung och drottning i den sköna sängen. Den var så pass skön att vi skippade alla morgonaktiviteter och begav oss direkt till frukostbuffén. Jag som älskar frukost och gärna sitter i timmar kan säga att jag skulle kunna tänka mig att besöka Yasuragi igen bara på grund av den buffén. Det fanns hur mycket som helst att välja på, till och med sushi, och allt var fräscht och mycket var ekologiskt.

Allt som allt skulle jag ge mitt besök på Yasuragi ♥♥♥♥♥ av 5 möjliga och jag rekommenerar er alla att göra ett besök där.

Här hemma har vi sjukt mycket lördagsmys.

Vad pysslar ni med för kul?

Junkyard har sista dagen på sin stora rea imorgon.

Året är 2010. På en kurs för ett känt sminkmärke som finns över hela världen berättar kursledaren att fler mörka foundationfärger kommer att komma in så småningom. I dagsläget finns det en. Halvmörk. De flesta av oss ljushuvuden reagerar inte på sådant. Vare sig i sminkhyllan, när vi spanar in bleka skyltdockor eller läser barnböcker där en klar majoritet har ljus hud. Om det dyker upp en mörkhyad karaktär i barnboken, eller om någon butik mot förmodan ställer fram en mörk skyltdocka hyllar vi mångfaldstänket.

Det är lätt att hitta förklaringar till varför det ser ut som det gör. Kanske är det "efterfrågan på foundationfärger som styr", eller att "majoriteten av barnen trots allt är vita och att det är därför alla dockorna på dagis (utom en) är vita".

Problemet finns dock på ett väldigt djupt plan och genomsyrar enligt min mening hela vår värld. Människan har under en lång tid definierats  som vit, och gör det fortfarande. Den som inte passar in i den bilden blir ett undantag. Ett exotiskt inslag som för en stund dövar västvärldens kollektiva dåliga samvete över historiska och nutida övergrepp. Undantag ger dock ingen mångfald. Först när alla färger är lika självklara kan vi börja använda ordet på riktigt.

Det är synd om mig. Jag är sjuk och alldeles förskräckligt ömklig. Så jag vill att ni klappar mig på huvudet, säger snälla saker och sånt till mig idag...

...alternativt går och köper toalettpapper till mig. Städar min lägenhet. Masserar min fötter. Matar mig med godis. Läser sagor. Viftar med en solfjäder i mitt febriga ansikte etc. Ni vet sånt där vanligt stuff man gör för någon som förtjänar det.

I-phoneträningen fortsätter. Jag som är en sucker för att se utveckling på papper älskar att det finns grafer och loggar på hur träningen går framåt. Är inne på vecka tre av 100-pushups, och på vecka två av 200-squats och 200-situps. Senaste passet blev det sammanlagt 75 armhävningar, 105 situps och 79 squats.

Det känns kul att se vad jag klarar av plus att det känns som ett bra komplement till träning på gym de dagar jag jobbar mastodontpass och inte hinner dit.




Enda nackdelen är att jag efter armhävningarna förvandlas till en röd gråtande gris som måste ligga och återhämta mig på golvet en stund. Händer varje gång.

Jag är så sjukt sugen på att klippa mig. I hela mitt liv har jag sett likadan ut känns det som. Funderar på en lite längre page igen, fast håret vid ansiktet ska vara längre än i nacken.




Älskar den här frisyren men jag skulle troligtvis ha den aningen längre först, fegis som jag är.



Ungefär en sån här linje hade jag eventuellt tänkt mig fast en längre helhet.

Får se om jag vågar nu...

sol♥

Nja...ser den inte lite väl kort ut?

[Misstänker att namnet koms på av tjejen som under tidigt 90-tal skrev in till frågespalten "kropp och knopp" i "Kp" och undrade om det var normalt att stoppa in små saltkar där dom inte hör hemma.]

Jag lyckas aldrig få rätsida på var den naturliga platsen för en snus att befinna sig är egentligen!?. Är det under läppen eller i diskhon?

Var på kryssning i helgen. När klockan började närma sig småtimmarna satt vi en stund utanför restaurangen och suktade efter alla goda rätter på på buffén. 

Vad sägs om åländsk prostenfitta med äppelchutney? mini gräddfitta? grillad fläskfitta? lammfitta? coc au fitta? janssons fitta? svart fitta? gul fitta? skomakarfitta?

Eler varför inte min absoluta favorit; blåmögelfitta!

5-16
5-16
12-21
10-21
8-19
10-21

och idag

10-21

Lägg till 2 timmars restid så inser ni hur mycket till liv jag har haft sen i lördags. De långa dagarna börjar ta knäcken på mig. Både psykiskt och fysiskt. Att stå 10-11 timmar på stengolv är ingen som varken rygg eller fötter tycker om har jag märkt.

Men idag är det sista dagen på en sju-dagars raksträcka. Helg - du är SÅ efterlängtad.

Om någon har en förklaring till varför min första tanke när jag vaknar är; "hej jag heter Eddie, titta hur jag rappar...", var vänlig och dela med er av den!

"Det är så härligt att springa. Bara du kommer över tröskeln så är det en underbar känsla."

Nej! Det är inte härligt. Har aldrig varit härligt. Kommer troligtvis aldrig att bli härligt.

I perioder av mitt liv har jag försökt mig på att springa. Alltid med samma resultat. Jag känner mig tung. Klumpig. I kass form. Oavsett hur mycket jag har tränat andra konditionsformer innan känner jag mig som Elefantmannen som endast med nöd och näppe orkar förflytta sig framåt. 

"Att springa, det är som meditation."

Det däremot kan jag hålla med om. Enda gången jag provat på meditation var nämligen min första och enda impuls att fort som fan springa därifrån.  

Drömmarna är många och känslorna stora. Känns som att det under natten kommer fram sådant jag ännu inte bearbetat. Det har varit en omvälvande tid på många olika sätt. Kanske dags att reda ut trasslet?

Ibland saknar jag min gamla blogg lite. Speciellt "storhetstiden" då jag producerade som ett rinnande vatten och hade många läsare. Men återvända till den kommer jag nog aldrig att göra. Glädjen med den försvann i allt jobbigt och det är ju tänkt att vara samma lika fast här nu och det känns bra.

♥Som en hyllning till "Liten Frö" tänker jag dock nu och då publicera gamla inlägg som jag är extra nöjd över♥

Editors - "Papillion-Tiësto remix"
La Roux - "Bulletproof"
Bob Dylan - "The times they are a-changin'"
Taio Cruz - "Break your heart"
Imogen Heap - "Hide and Seek"
Elin Sigvardsson - "When it comes to you"
Pink - "Please don't leave me"
Movits - "Fel del av gården"
Detektivbyrån - "Om du möter en varg"
Roots Circus - "Just one place"
Zeigeist - "Neverending Love"
Melissa Horn - "Lät du henne komma närmre"
Donkeyboy - "Ambitions"
Charlie - "Le Sapin"

Något stort har hänt. Jag har fått min sömn tillbaka. Under en längre tid har jag sovit väldigt oroligt. Vaknat flera gånger varje natt. Nu vaknar jag knappt om ♥ kommer och lägger sig senare än mig.

Så tack buddha, allah, gud, jahve, shiva, tomten eller vem det nu är som vill mig väl. Det betyder så mycket.

Tror jag måste stänga av funktionen som automatiskt ändrar till "rätt" ord när jag skriver mess i min I-phone. Visst är det praktiskt när jag skriver "Kag" istället för "Jag" osv, men när den ändrar till "Babel" när jag skriver "babe" blir den helt plötsligt inte lika användbar.

"Hej Babel! Jag längtar efter dig. Puss puss!"

nja...

För ett tag sedan var Kakmonstret på besök. Isbjörn passade då på att kolla om det fanns några kakrester kvar att slicka i sig (i brist på annat).

Varje morgon jag har kollat mig själv i spegeln de senaste veckorna har jag varit säker på att min spegelbild är ett stort skämt. Tyvärr har jag inte haft sådan tur utan den som stirrat tillbaka på mig har i allra högsta grad varit plågsamt verklig. Det är som att den mörka dystra februarimånaden inte bara har valt att attackera mitt inre utan även angripit mitt yttre. Huden har tappat all spänst och kommer säkert att hänga som på en bulldog nästa gång jag vaknar. Dessutom är den vitare än kritvit förutom på väl valda ställen på hakan, näsan och kinderna (!!!!!!) där smickrande röda fläckar och finnar har byggt bo. Ringarna under ögonen letar sig längre och längre ner för var dag som går. Att jag någosin skulle ha sagt att jag inte är den som får ringar under ögonen känns väldigt avlägset. Pannan och de eventuella linjerna ska vi inte ens tala om. Den väljer jag att försöka gömma under den nyligen införskaffade luggen (nej jag hade absolut ingen baktanke med den, inte alls). Det enda som är positivt är att ögonbrynen är så pass ljusa nu att de inte behöver noppas eftersom de ändå inte syns.

Dessutom är jag tjock. Jättetjock!

Med andra ord; imorgon är det jag som plockarfärgarögonbrynensolartränargöransiktmaskskaffarögonkräm.

Shit vad snygg jag kommer att vara när jag vaknar på fredag. Kanske bäst jag sover med sminket på också. För säkerhets skull alltså.

(men förlåt, jag glömde; en röd fläck i ena ögat och gult puffigt hår)

Eftersom jag legat på latsidan vad gäller träning sen innan jul skaffade jag mig ett par iphone-apps som jag tänkte skulle kirra biffen. 100-pushups och 200 situps närmare bestämt. I förrgår kickade jag igång med armhävningarna och tyvärr måste jag säga att jag är besviken. Jag trodde att telefonen skulle sköta allt. Det är i alla fall vad jag har hört att "med en iphone behöver du inte göra någonting alls själv nuförtiden". Nu har jag världens träningsvärk och måste dessutom göra mitt dag2program redan nu. Det värsta är att jag inte vågar fuska nu heller för jag har även hört att iphone ser allt jag gör.

Efter att ha sett ut som något hämtat ur en uff-låda från tidigt 90-tal kändes det helt rätt att investera i en ny jacka att ha i backen....

...och jämt annars!

♥

sen sist....

Är en rastlös själ. I en rastlös kropp. Sitter jag still för länge får jag krupp. Det kryper överallt. Myror gånger tusen. Det värsta är att jag dessutom blir på sjukt dåligt humör tills jag gör någon form av fysisk aktivitet. Det är nämligen det enda som hjälper mot myrorna. Som en gammal bekant brukar säga; "spring några varv runt huset".

På grund av denna åkomma är jag väldigt glad att jag har ett jobb där jag rör mig ganska mycket. Enligt en stegräknare jag hade på mig en dag var jag, på enbart jobbtimmarna, uppe i 11 000 steg. När jag kommer hem är jag därför behagligt (eller obehagligt beroende på om värken i ryggen eller axlarna är alltför påtaglig) trött i kroppen och kan därför slappna av en stund i soffan utan att det börjar krypa alltför fort.

Har funderat mycket på hur jag skulle klara av ett kontorsjobb. Mikropauserna skulle troligtvis bli väldigt många under en dag. "Jag ska bara gå till kaffeautomaten, eller kopiatorn eller vad det nu skulle kunna vara". Det är så jag har klarat av plugget. Med många små pauser.

Det värsta var när man inte fick bestämma själv. Kommer ihåg myrorna i benen minuterna innan rasten i grundskolan. Undra på att jag på universitetet upptäckte att föreläsningar inte riktigt var min grej.

♥Nu kryper det igen...måste...bort....nu...

♣ Hört nyss på "sex and the city"; "Jag rakade av allt hår på min barbie när jag var arg på henne."

Själv klippte jag av näsan på min barbie. Och jag var inte ens arg.  

När jag var lite fejkade jag dåligt syn på skolans syntest för jag ville så gärna ha glasögon. Tyvärr lyckades inte min bluff och jag fick aldrig det jag så hett önskade. Ett par decennier senare har suget efter bågar kommit åter. Tyvärr är min syn fortfarande lika bra så därför har jag haft några små funderingar på att skaffa ett par utan styrka. Min tanke är att lärarinnelooken inte är helt komplett utan ett par heta bågar långt nere på näsan.

Frågan är dock vilken typ av glasögon jag ska skaffa!? Testade ett gäng häromdagen men jag är fortfarande osäker på vilka jag gillar bäst.

Och som vanligt. Helt jävla fabulous!

(om inte annat lär de skrämma iväg tvättstugetanten)

I går på jobbet satt jag och kände en oförklarlig lycka i kroppen. I huvudet gick jag igenom vad det kunde bero på när jag ganska snabbt kom på det.

Jag är kär.

Så vacker. Skön att ta på. Lär mig att laga mat. Hjälper mig med det mesta. Gör att jag känner mig trygg. Får mig att skratta. Underhåller mig. Väcker mig på morgonen till ljuv musik...

Det är bara en sak som saknas.

6.

Tur att jag har ♥ som jag kan få det av.

Update: ("...och den kommer att bli ännu bättre när jag får mitt rosa skal. Då kommer jag typ vilja ha sex med den!")

Idag gick jag för första gången, jag tror någonsin, hem sjuk från jobbet. Magen är i uppror och det känns sådär när man jobbar i ett serviceyrke. Vore snyggt att avbryta sig mitt i en försäljning för att springa iväg på toaletten.

På tal om bajs så hörde jag fel nyss på Gainomaxreklamen. Apan hette visst "Apu" och inte "Poop".

Synd!

På mitt jobb får jag titt som tätt äran att stöta på otrevliga människor. Det verkar som att vissa anser det vara deras rättighet att dumförklara någon bara för att den står i kassan. Strax innan jul var jag med om en av de i särklass snorkigaste kärringjävlarna någonsin. 

Snorkkärringen hade precis köpt två varor av mig då hon på vägen ut får syn på två andra som hon vill byta de första mot. Företaget jag jobbar för har dock ett system där jag själv inte kan göra ett återköp eller ett byte utan måste ringa min säljledare som fixar det. Detta förklarar jag så sakligt jag kan för kunden som trots detta tycker att jag i alla fall kan börja med återköpet, vilket jag inte kan på grund av att funktionerna i min kassanyckel är begränsade. Även detta berättar jag för kunden. Efter cirka en halv minut kommer min säljledare och tar snabbt hand om bytet, medan jag under tiden står bredvid i väntan på att ta hand om nästa kund.

Då tittar snorkkärringen på mig med sin allra snorkigaste uppsyn och utbrister med nedlåtande röst;

- Vill du inte lära dig det där då?

Återigen berättar jag för henne att det inte är så det funkar på företaget, och min säljledare fyller i.

Efteråt kokar jag av ilska och önskar att mitt svar istället hade varit.

- Nej du ser (bästa kärringjävel), det är jag alldeles för korkad för att lära mig!