Grisgiltighet

Det händer varje månad. Likväl är det svårt att hantera varje gång. Smärta kan jag ta. Det värsta är nedstämdheten som kommer innan, och likgiltigheten.

- Ska jag ta en promenad i solen kanske?
- Njaaaaaaaa

- Ska jag gå och träna?
- Njaaaaaaaa

- Ska jag försöka träffa kära vänner?
- Njaaaaaa

- Ska jag boka tatueringstid?
- Njaaaaaa

- Ska jag läsa en bra bok?
- Njaaaaaa

- Ska jag baka något gott?
- Njaaaaa

Så jag bara sitter här i soffan och stirrar rakt ut. Får inget gjort. Ska något bli av måste jag verkligen tvinga mig själv. Det suger. Lika hårt varje gång.


Kommentarer
Postat av: Linnea

Du satte verkligen huvudet på spiken där, precis sådär känner jag också! Och så släpar man sig ut med tunga steg, och inser när man väl aktiverar sig -det här var ju inte så farligt.

2010-03-08 @ 14:20:39
URL: http://linneaosd.blogg.se/
Postat av: Lina

Linnea: Precis, och det är ju lite det som skapar ångest också, att man vet att det blir bättre bara man tar tag i sig själv och gör nåt.

2010-03-08 @ 14:33:24
URL: http://rosamolnochgrisgaddor.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0