Grisgiltighet
Det händer varje månad. Likväl är det svårt att hantera varje gång. Smärta kan jag ta. Det värsta är nedstämdheten som kommer innan, och likgiltigheten.
- Ska jag ta en promenad i solen kanske?
- Njaaaaaaaa
- Ska jag gå och träna?
- Njaaaaaaaa
- Ska jag försöka träffa kära vänner?
- Njaaaaaa
- Ska jag boka tatueringstid?
- Njaaaaaa
- Ska jag läsa en bra bok?
- Njaaaaaa
- Ska jag baka något gott?
- Njaaaaa
Så jag bara sitter här i soffan och stirrar rakt ut. Får inget gjort. Ska något bli av måste jag verkligen tvinga mig själv. Det suger. Lika hårt varje gång.
Du satte verkligen huvudet på spiken där, precis sådär känner jag också! Och så släpar man sig ut med tunga steg, och inser när man väl aktiverar sig -det här var ju inte så farligt.
Linnea: Precis, och det är ju lite det som skapar ångest också, att man vet att det blir bättre bara man tar tag i sig själv och gör nåt.