Vinterminne #1 - det norrländska mörkret
Jag är påväg hem från skolan. Går kanske i sjunde klass. Bussen har precis släppt av oss i den lilla byn. Då plötsligt slocknar alla gatulysen och det blir kolmörkt. Med skräckblandad förtjusning inser vi att vi måste ta oss hem till våra hus i becksvart mörker. Eftersom vi på den tiden inte hade mobiltelefoner att lysa med, eller var förutseende nog att ha med oss ficklampor fick vi gissa oss vägen fram. Tur att det inte var långt. Och tur att en bil kom och lyste upp en liten bit av vägen.
Överväger allvarligt att köpa pannlampa. Tror den kan bli användbar i mörkret.
Ny tävling!
Pryd ditt hem med en canvastavla!
Vinn presentkort värde 300:- på SUMOpix!
Lycka till!
Är allt bra med dig idag? :D
den där upplevelsen känns ju bekant!
Åh jag minns den dagen, det var inte det lättaste att hitta nyckelhålet i dörren! Berättade faktiskt för min äldsta dotter om den för inte alls så länge sen när hon undrade varför det blev mörkt när det inte var kväll! :)
Mysigt! Ficklampor är ju inte direkt något man går omkring med till vardags... Till fest däremot! ;)
Jag råkade ut för något liknande en gång då jag var liten. Ute i ett kolsvart snölandskap, jag gick på känn och undrade lite var vägen var. Och var jag höll på att hamna.
Tycker mycket om det du skrev! Kul att se en del prima saker och inte bara det vanliga sakerna som man kan läsa om hela tiden. ;)
Lina: det finns mycket fina minnen från uppväxten.
