stiltje?

har känslan att jag står och stampar. att jag inte är där jag vill i livet och att jag inte kommer framåt. tittar på andra och avundas deras liv. 

åren har gått och jag har haft huvudet i sanden. men nyss slog det mig att jag under det gångna året har tagit tag i saker jag dragit på länge.

nu är jag påväg upp. påväg mot dit jag vill vara.


20 år senare...

idag är en sån dag.
jag saknar dig så fruktansvärt.
sorgen kom som ett hugg i magen bara för att jag såg att någon skrev till sin pappa på Facebook.
jag vill också ha en pappa.
jag vill ha min pappa.

kommer aldrig bli riktigt hel.

bakvänt

Blir lika förvånad varje gång jag hör någon som tycker att giftemål är ett större steg att ta än att skaffa barn tillsammans. Sist jag kollade kan man alltid skilja sig, men ett barn har man tillsammans livet ut vilket även innebär att någon slags relation till varandra måste fortsätta livet ut.

Ibland tänker människor bra underliga tankar.


morgontankar

Så...hur ska jag spendera denna underbart soliga lediga dag? Har suttit en halvtimme och funderat på om jag ska städa eller inte. Det är verkligen välbehövligt men roligare aktiviteter kan man ju tänka sig när man är "lördagsfirare". Tänker mig sedan en liten stund på balkongen för att jobba på fräknarna lite till. Det känns bra att sitta i solen en stund på förmiddagen innan solen blivit för stark. Tänker på hur mycket vi behöver D-vitaminerna som solen ger och som vi får alldeles för lite av under vinterhalvåret. Så att vistas i solen säkert och lagom är något som vi alla behöver. Lite senare i eftermiddag ska jag bege mig in till storstan för att boka tatueringstid. Ungefär en veckas väntetid har stället på mindre tatueringar så jag hoppas på att få göra mina två så snart som möjligt. Sen blir det mys och festivalplanering med goda vänner. Blir nog en bra dag det här♥


limbo

Den lägger sig där så lätt. Som ett lock över lyckan. Likgiltigheten och handlingsförlamningen. Ibland känns det som att jag befinner mig i limbo. Mittemellan. Varken eller.

När jag har mycket inplanerat mår jag som bäst. På lediga dagar då jag borde vara hemma och bara njuta kommer den smygande. Måste göra saker annars blir jag fången i känslan och orkar inte göra något. Skönt kanske vissa tänker, men för mig blir det en börda.

Inatt kunde jag inte sova på grund av kryp i kroppen. Det får mig att fundera på vad det egentligen är som krävs för att jag någon gång ska bli tillfredsställd. På riktigt.

Idag är jag ledig. Det betyder att jag snart måste ut och göra åtminstone något...frågan är bara vad?


fader vår

Kollade på "Änglar och demoner" i går. Då slog det mig igen hur tydligt det är att människan skapade gud till sin avbild.

ord

Ibland känns det som att jag har tappat orden. Jag har så mycket att berätta men när jag väl börjar skriva så fastnar det. Just nu känns det som att min blogg bara består av bilder och knappt någon text men jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få proppen att lossna. Kanske är det så att jag behöver lite tips på vad jag ska skriva om!? Kanske är det så att jag helt enkelt skriver för lite överhuvudtaget nuförtiden!? När jag pluggade och skrev hela tiden kom orden lättare även på bloggen.

Jag vill ha ord. Ska göra allt jag kan för att försöka återta dem.


Vänta på vad!?

Man ska ta det lugnt. Helst vänta lite. Saker ska inte gå för fort. Man ska inte förhasta sig inte. Bättre att ta det säkra före det osäkra.

Nej! Jag tänker inte leva så.

Jag tror att det finns en risk att människor som tänker så för mycket en dag sent i livet fortfarande kommer att sitta där och vänta på något som aldrig kom.

Lev. Våga ta risker. Du kanske blir bränd men det du kommer att känna om du vågar är värt så mycket mer än känslan av trygghet du skapar dig om du aldrig vågar leva fullt ut.

Ideal

Blir otroligt less på mig själv ibland. På grund av vissa djupt liggande komplex hindrar jag mig själv från att använda kläder jag egentligen skulle vilja eftersom hur jag ser ut inte stämmer överrens med någon slags sjuk idealbild av hur en kropp ska se ut som jag har i mitt huvud.

Exempelvis köper jag aldrig jeans eftesom jag tycker att jag har för feta ben. Och så underviker jag att exponera min rumpa som jag tycker är för fet och för platt i jämförelse med resten av kroppen. Men herregud, jag fyller fan 30 i år. Det är dags att rycka upp mig själv och inse att jag faktiskt duger bra som jag är, även med ovan nämnda kroppdelar.

Idag exempelvis hittade jag dessa shorts på h&m som jag tyckte var grymt coola. Är dock i valet och kvalet om jag passar i dem eller inte. Men jag ska baske mig försöka fokusera på att de exempelvis framhäver min smala midja istället för att bara se att röven ser fet ut. Och ett steg längre. Försöka se att min bakre del faktiskt är riktigt fin som den är. Även i orangea shorts som sätter fokus på den.






[jo alltså jag har inget bra ställe att ta kort på förstår ni]


Komplimanger

I går hade jag en riktig gulddag. Folk strödde komplimanger omkring sig och av någon underlig anledning så var många riktade just till mig. Det var att jag sålde bra, hade fina spiror (!?), fin tatuering och till och med en tjej som ville ta kort på min frisyr eftersom hon ville klippa sig likadant. [det är ju framför allt en komplimang till dig fina e. du är grym på att klippa].

Efter allt jag fick höra svävade jag aningen högre över marken vilket fick mig att återigen tänka på hur viktigt det är att ge komplimanger, och på hur dåliga många av oss generellt sätt är på att göra det. Så därför har jag bestämt mig för att jag idag ska försöka ge så många komplimanger som möjligt. Och det handlar inte om att tvinga fram saker eftersom vi ofta tänker snälla och fina saker om andra människor men sällan yttrar något♥


20 vs 30

Jaha, då var det dags igen då för ännu en tidig morgon. Klockan 05.59 slog jag upp ögonen och kunde inte somna om. Det börjar bli pensionärsvarning på mig. Och det gäller inte enbart de tidiga morgnarna.

Utgång 20 år: Blir full efter tre öl, men har ork att vara ute hela natten. Sista shoten intas strax innan stängning vid 3-snåret.
Utgång snart 30: Blir full efter tre öl, men ena ögat börjar falla igen redan efter första. Istället för att gå ut och slå klackarna i taket blir det hemgång innan midnatt.

Slumberparty 20 år: Dricker cider och äter mängder med godis och chips. Är uppe hela natten och skvallrar om kärlek. Somnar framåt morgontimmarna. Frukosten består av en bakispizza på eftermiddagen.
Slumberparty snart 30: Dricker vin och äter lagad middag. Skvallrar om kärlek men vinets påverkan gör att vi knoppar innan midnatt. Uppe med tuppen och äter stadig frukost där en och annan tår fälls när samtalet blir alltför rörande.

Vokabulär 20 år: Tonåren hänger kvar. På min tid betydde det "typ", "ba", "lixsom" etc. Nutidens tonåringar pratar ju rena grekiskan, och vad är egentligen emo? (cut cut?).
Vokabulär snart 30: "Jisses", "håhå jaja", och diverse stönande när man på grund av de begynnande stelheten har svårt att snabbt flyga upp när man suttit för länge i samma position.

Tankar 20 år: Vad ska jag göra med mitt liv? Ska jag åka till Kos eller Ibiza i sommar? Min rumpa är för stor. Jag kan åka och rensa fisk i Norge, jobba på en bar i London eller kanske backpacka i Australien!? Att åka på festival och tälta ska bli supermysigt. Hur många festivaler hinner jag med i sommar?
Tankar snart 30: Vad ska jag göra med mitt liv? Är det nu man ska börja använda antirynk-kräm? Min rumpa är ju helt okej för att vara snart 30. Ska jag börja pensionsspara? Kanske man ska sova i husvagn på festivalen? Eller ta in på hotell kanske?. Eller festival? Njaaaa...vi får se. Kanske någon stadsfest? Då kan man ju sova hemma till och med.

...nej här kan jag ju inte sitta. börjar få träsmak i baken. dessutom ska ju svärpäronen komma på besök om en timme. och vi ska åka på ikea. ikväll blir det nog en mysig hemmakväll. jag kanske ska baka bröd!? eller någon god kaka till kaffet. dags att rulla upp håret på spolar och ta fram rullatorn!


Jag samlar på ljus.

Små vita ljus. Bara stjärnor mellan träden.

Alltid har jag tänkt på er mina vänner när jag hör den raden. Ljusen mot det mörka.

En stjärna beskrev mig i går som varm. Och jag är nog varm mot de som betyder mycket i mitt liv. Slösar ljus på ljus. Men jag är inte den som är självklar mot alla jag möter. Kan nog uppfattas som kall. Med åren har jag lärt mig att samla på dem som betyder något, och ni finns där alltid i mitt hjärta♥ 


Enfaldiga försök till mångfald

Året är 2010. På en kurs för ett känt sminkmärke som finns över hela världen berättar kursledaren att fler mörka foundationfärger kommer att komma in så småningom. I dagsläget finns det en. Halvmörk. De flesta av oss ljushuvuden reagerar inte på sådant. Vare sig i sminkhyllan, när vi spanar in bleka skyltdockor eller läser barnböcker där en klar majoritet har ljus hud. Om det dyker upp en mörkhyad karaktär i barnboken, eller om någon butik mot förmodan ställer fram en mörk skyltdocka hyllar vi mångfaldstänket.

Det är lätt att hitta förklaringar till varför det ser ut som det gör. Kanske är det "efterfrågan på foundationfärger som styr", eller att "majoriteten av barnen trots allt är vita och att det är därför alla dockorna på dagis (utom en) är vita".

Problemet finns dock på ett väldigt djupt plan och genomsyrar enligt min mening hela vår värld. Människan har under en lång tid definierats  som vit, och gör det fortfarande. Den som inte passar in i den bilden blir ett undantag. Ett exotiskt inslag som för en stund dövar västvärldens kollektiva dåliga samvete över historiska och nutida övergrepp. Undantag ger dock ingen mångfald. Först när alla färger är lika självklara kan vi börja använda ordet på riktigt.


Nyare inlägg
RSS 2.0