Efter att jag två morgnar somnat om istället för att orka pallra mig iväg till gymmet för ett löppass innan jobbet kom jag idag äntligen iväg.

Utan mat i magen gick det riktigt bra. Endast lite håll och jag lyckades denna gång hålla min målfart (som jag måste ligga under i sommar) på nästan alla intervaller. Körde samma upplägg som sist. 1+2+3+4+3+2+1. Mina reflektioner över det upplägget är att första halvan går bra men att det efter 4:an blir extremt tungt.

Hur som helst så känner jag mig väldigt nöjd att jag tog mig iväg så nu ska jag bara klara av den här arbetsdagen också så har jag sen semester i 10 dagar. Hurrah!♥

Gick över förväntan.

Körde 1+2+3+4+3+2+1 med 90 sekunders lättare jogg mellan varje intervall.  

Eftersom jag har haft problem med håll vågade jag inte äta speciellt mycket eller nära inpå, så min mage kurrade rejält när jag ställde mig på löpbandet. Jag saktade ner farten något på de snabba intervallerna eftersom jag inte orkade hela passet sist och nu gick det riktigt bra. Jag orkade hela och kunde till och med köra på måltiden den sista minuten. Trots att jag fick håll efter ungefär halva passet hade jag det under kontroll och orkade ändå utan att sakta ner. Att tänka på andningen hjälpte till viss del märkte jag.

En annan sak jag gjorde annorlunda mot för sist var att jag återigen använde mina tighta löparbrallor. Sist jag sprang hade jag nämligen känslan av att byxorna höll på att trilla av vilket var otroligt irriterande. Komplexen är som bortblåsta för jag inser att om jag ska klara detta så måste jag minska på alla störande moment.

Man mår så braaa av att träna!

ehh...I think not. De senaste veckorna sen jag började träna igen har jag inte kunnat röra mig ordentligt 90% av tiden eftersom mina ben alternativt mina magmuskler har varit ur bruk. Dessutom har jag haft så mycket kryp i benen på natten att jag inte kunnat sova ordentligt.

Men...vem fan vill må bra!? Nu drar jag till gymmet och springer en runda.

Eftersom intervallpasset gick sådär i onsdags tänker jag ge det ett nytt försök idag. Har läst runt lite om håll och även pratat med en god vän som jag har tränat mycket med, och mitt problem verkar vara andningen. Att andas ordentligt och med magen verkar vara ett sätt att få hållet under kontroll. Dessutom har jag idag bara ätit väldigt lätt frukost så magen är inte lika full på mat som sist.

Känner mig dock lite mör i kroppen efter gårdagens fyspass [som var precis lika kul och jobbigt som jag minns det], men eftersom jag jobbar i helgen måste dag passa på idag känner jag.

Update: Jag struntar nog i att springa. Känner att det kittlar lite i halsen och förkyld är det sista jag vill bli. Får bli en promenad istället.

Idag sprang jag 5 kilometer. Det skulle ha varit ett intervallpass men efter halva passet fick jag så extremt mycket håll att jag var tvungen att sakta ner rejält och bara köra lätt jogg resten av passet. Gick ut för hårt och körde måltiden på 6 min/km på en gång vilket inte var så smart. Dock blir jag lite irriterad eftersom det känns som att jag skulle ha klarat det konditionsmässigt om jag inte hade fått så otroligt ont. Antar att jag måste ta det successivt och skynda lagom för att få bukt med hållet. Och kanske inte äta sushibuffe till lunch innan. Även om jag trots allt väntade tre timmar innan jag sprang.

Det roliga är dock att jag är så peppad på att bli duktig på att springa och det har jag aldrig varit förut.

Jag tror det kan bli bra det här♥

Jag vill TRÄNA! Men jag hinner inte när jag jobbar kväll. Dessutom säger min kropp att den behöver en dags till vila eftersom den knappt var funktionsduglig i går. En arbetskamrat hade mycket roligt åt mig hela gårdagen då jag knappt kunde resa mig upp från sittande utan att hjälpa till med händerna.

Efter dagens arbetspass är jag dock ledig i tre dagar. Är extremt taggad att ge mig upp på löpbandet igen. Känner dock att det finns risk för övertändning då psyket vill mer än kroppen. Ska försöka ta det lite lugnt i alla fall. Lagom.

I går var jag och provade ut löparskor. Fick springa på löpband för att kontrollera mitt löpsteg och jag pronerar lätt, som jag misstänkte.

Provade tre olika märken på skor och de som satt allra bäst var Asics. Skillnaden var otroligt stor. Adidas kändes klumpiga och breda medan Asics satt som ett smäck på min ganska smala fot.

De skor som jag funderar på att köpa är dessa. Priset känns dock inte vare sig lockande eller passande den här månaden då jag fick skit och ingenting i lön på grund av lunginflammationen. ♥ erbjöd sig dock att ändra på dealen lite och bidra med 600:- till skorna, och sen sänka belöningen om jag klarar milen på utsatt tid till 500:-.  

Bild: Gå och löpkliniken


Ska se om det kanske blir ett inköp till veckan.

ps. Det var inte för att de var rosa jag föll för dem. De jag provade var vita men sen föll det sig så turligt att de även fanns i rosa♥

Min träningshelg har varit helt fantastisk vilket gör att det känns rejält i kroppen idag. Jag kan knappt resa mig upp när jag har suttit ner på grund av träningsvärken i benen.

I går var jag på 1 timme power vilket gav i princip hela kroppen en genomkörare. Jag var dock så smart att jag sprang en kvart på löpbandet innan vilket innebar att benen darrade som asplöv redan vid start. I slutet av passet darrade de så häftigt att jag knappt kunde utföra utfallen.

Idag har det varit en pärs att överhuvudtaget använda benen, men jag begav mig ändå till gymmet för att träna lite lätt kondition. Väl där ställde jag mig på löpbandet eftersom jag vill komma in i rutin att använda det. Det slutade med att jag hips vips hade sprungit 4 kilometer.

Sitter i soffan nu, mör men lycklig. Det känns som att jag verkligen är på rätt spår nu och jag ska göra allt i min makt för att hålla i det här och träna tre gånger i veckan.

Tänk att jag som tränade fem till sex gånger i veckan förut har svårt att få till tre gånger. Det är sannerligen lättare att träna mycket som student än som heltidarbetande.

Jag får lätt spänningshuvudvärk som kommer från axlarna. När jag blir stressad åker axlarna upp och huvudvärken kommer som ett brev på posten. När det blir så är det enda som hjälper att sova eller att ligga på spikmatta en stund. Något som är ännu mer störande är att jag även får huvudvärk dagen efter jag har tränat axlar på gymmet. Men jag måste ju träna upp axlarna för att i längden få mindre värk!? Det känns som en ond cirkel...

Ni kan sluta oroa er nu. Jag överlevde löpbandet även om jag kände mig som Bambi på hal i från början. Det var till och med ganska roligt när jag efter några minuter började släppa känslan av att jag skulle snubbla eller råka springa på sidan av bandet. 

3 kilometer sprang jag vilket kan tyckas futtigt. Jag kände dock att det viktigaste var att det blev en positiv upplevelse. Inga kräkkänslor. Inget håll. Nu ser jag till och med fram emot pass nummer två senare i veckan.

Och sommaren såklart, då jag kommer att bli cirka tio hundralappar rikare♥

ps. Jag hade till och med på mig mina tighta löparbrallor på gymet vilket innebär att jag kommit ännu en bit på vägen att övervinna mina lårkomplex.

Hurrah för att bli äldre och klokare!

Eller alltså i mitt fall skulle de kanske snarare heta "Långsamtjoggadebrallor". Och varför har jag på mig dessa ullaredsbyxor kan man ju fråga sig? Jo, jag som vare sig tycker om tighta träningskläder eller att jogga har tydligen blivit utmanad. Och jag är ju, tyvärr, inte den som är den.

1000:- står på spel om jag lyckas springa en mil på en tid på under en timme innan juli. En lätt match tänker ni kanske. Betänk då dessa små och obetydliga faktorer.

1. Jag hatar [med eftertryck] att springa. 2. Jag har inte sprungit en mil sen Tjejmilen -94. 3. Jag får kräkkänslor efter 200 meter. 4. Jag är ful i tighta löparbrallor. 5. Jag ser ut som en graciös gasell som flyger fram när jag springer, fast tvärtom. 6. Jag väger mer än jag gjort på tio år. 7. Jag får skavsår av mina löparskor eftersom jag köpte för "pronationssteg" utan att ha testat mitt löpsteg. 8. Jag boxas hellre. 9. Jag blir lätt uttråkad av enformiga aktiviteter. 10. Jag är i mitt livs sämsta form.

...det går sådär.

Jag hann träna tre gånger på gymmet efter jag blev frisk från lunginflammationen innan jag blev förkyld igen. Denna förkylning gick dock över hyfsat snabbt så idag var jag tillbaka igen och körde lite lätt kondition, biceps, mage och axlar. 

Någon som blir uppenbart är dock vilken fruktansvärt dålig form jag är i. Både kondition- och styrkemässigt. Har nog inte varit såhär svag på tio år vilket känns ganska tungt. Jag har en rejäl uppförsbacke att ta mig upp för helt enkelt, men jag ska försöka hålla i det här nu och succesivt arbeta mig uppåt. Bara allehanda sjukdomar behagar att hålla sig borta...

Idag på gymmet. Hann bara smygta ett kort innan en annan person kom in i rummet.

Eftersom det inte blev någon åkning för min del i fjällen så känner jag mig grymt sugen på att ta en tur till någon närliggande backe. Har aldrig varit i vare sig Romme eller Kungsberget så jag hoppas att vi kommer oss dit någon gång i vinter. Nu när jag har dammat av min gamla Burton från -97 så måste den ju ut och rastas känner jag. Ska bli intressant att se om den går att åka på överhuvudtaget.

Hoppas dom har störtkrukor från det Sibiriska alpina landslaget -73 att hyra ut även i Romme.

Alltså fy fan vad jag är otränad. Måste nästan skratta åt misären för jag har aldrig varit såhär långt nere i skiten tror jag. Inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Nu inser jag dessutom hur vältränad jag faktiskt har varit förut, men jag har tagit det som en självklarhet.

Hur som helst känns det så otroligt kul att vara tillbaka på gammgymmet. Först var det nästan lite jobbigt eftersom det påminde mig om en speciell tid för några år sedan då jag och en kompis tränade mycket tillsammans. Men...kickarna jag får av att gå på ett riktigt bra pass är oslagbara så jag ångrar inte bytet för fem öre.

Sen var jag ju självklart tvungen att träningsshoppa lite. Eftersom jag blivit fet blev det ett par nya träningsbyxor, och eftersom jag blivit korthårig blev det några fina hårband.

Under cirka två år har jag haft gymkort på "Friskis och Svettis". Under cirka två år har min träning gått från att vara nästan på topp till att knappt träna alls. Jag som alltid älskat gruppträning som box, core och fys har under dessa år på friskis inte provat ett enda pass som jag tyckt varit riktigt bra. Det har stört mig otroligt mycket att standarden på instruktörerna är så låg och att varenda jäkla pass innehåller gympa. Jag hatar gympa. Vill jag träna mage och rygg så vill jag träna mage och rygg. Inte hoppa och skutta runt i ring.

Idag är det premiärdags för nygamla gymmet. Nu är det dags att kicka liv i gammkroppen på allvar. Det här kommer att bli bra. Fattar bara inte varför det har tagit mig så lång tid att hitta tillbaka...

Idag lovar jag mig själv dyrt och heligt. Det blir aldrig mer du och jag "Friskis och Svettis".

Älskling älskling jag är som en ros. Nysprungen och skär.