Letade över hela centrum. Inga 38:or så långt mitt öga kunde nå. Dagen efter på Gränby Centrum. "- Javisst har vi ett par i storlek 38, vänta så ska jag hämta dem åt dig". En halv minut senare. "Alltså jag hittar bara en sko, den andra måste stå någonstans i butiken". En genomletad butik senare. Ingen sko.

Två dagar senare i den kungliga hufvudstaden. Nu ska här idkas skojakt. Går in i butiken. Lokaliserar snabbt ett par 38:or. När jag ska betala så hör jag. "Vilken tur du hade, det här var sista paret".

Puh!

För första gången på länge saknar jag mitt långa hår. Och jag saknar lugg. Fast jag trivs egentligen hur bra som helst med håret kortare, och lugg är mest bara jobbigt. Speciellt på vintern då den hela tiden pajjas av mössan. Det enda jag verkligen misstrivs med just nu är den dassiga färgen, men den ska bort på torsdag. Tjock och konstig ska återigen bli BLOND tjock och konstig.

Förbannad? Ja!

Förvånad? Nej!

Hörde en tjej uttrycka att hon aldrig någonsin hade kunnat tro att vi i Sverige skulle kunna rösta fram ett främlingsfientligt parti. ”Vi som alltid stått emot och varit antirasistiska”. I den synen tror jag tyvärr en stor del av problemet ligger. Att man i Sverige är för duktig att klappa sig själv på axeln och tycka gott om sig själv medan man blundar både för en historia fylld av rasism och för den rasistiska diskurs som jag menar florerar i hela vårt samhälle.

Är det underligt att ett populistiskt parti som vill skapa ett Sverige fritt från muslimer får spelrum när vi under årtionden har matats med en ensidig negativ bild av muslimer i media!?  Är det konstigt att dessa idéer får starkt fäste i det kollektiva medvetandet när det till och med i skolböcker skapas en ”vi och dem” känsla gentemot allt främmande. Vi står förvånade och undrar hur detta kunde ske när vi hade kunnat förhindra det om vi bara för en sekund hade öppnat ögonen under åren som passerat. För jag tvivlar inte på att det finns gott om godhet i Sverige. Jag tvivlar inte på att människor, så som Aftonbladets kampanj uttrycker sig, ”gillar olika”. Men vi har tillsammans ett ansvar att förebygga och förhindra de fördomar som sprids.

Det handlar om att vara kritisk till det man läser i tidningar och ser på tv. Det handlar om att vara kritisk mot kunskap som anses vara självklar. Det handlar om att försöka se helheter istället för fragment som inte ger en representativ bild av verkligheten. Och ytterst handlar det om medmänsklighet. Sverigedemokraterna vill stänga dörrar och bevara Sverige svenskt. Jag tror på öppna dörrar och en utvidgning av svenskheten, och jag tror att vi kan åstadkomma detta genom att i hela vårt samhälle göra fler röster hörda som utmanar och förändrar stereotypa uppfattningar om vad det egentligen innefattar att ”vara svensk”. Och om jag får som jag vill, att svenskheten ska inkludera såväl Muhammed, som Irina, som Svennebanan så ser jag gärna att Jimmi Åkesson och hans hejdukar fortsätter med sina försök att bevara Sverige svenskt.

Om jag hade haft en fungerande ugn. Hade jag bakat dessa idag!

en stor del av mitt liv har jag ägnat åt mångfaldsfrågor. det finns inget som gör mig lika upprörd som rasism. känslorna efter valet är lika delar sorgsna som fyllda av kampvilja.

något måste göras. och det måste göras nu. om inte mångfaldsarbetet och det antirasistiska arbetet tar fart snabbt finns risken att vi går en dyster framtid till mötes. som jag ser det har vi nu fyra år på oss att få bort de oönskade elementen från riksdagen men då krävs det att vi verkligen arbetar tillsammans och gör något konkret.

jag önskar så att jag hade varit där jag verkligen vill vara men även som privatperson kan man göra mycket. sprid dina åsikter på nätet. till dina medmänniskor. se till att det pratas om i skolor och på arbetsplatser. se till att alla förstår att vi inte accepterar rasism. och att vi absolut inte tänker låta klimatet kring invandringsfrågor i vårat land styras av nynazister i förändrad skepnad. visst de sitter i riksdagen men den verkliga faran inträffar när de övriga partierna börjar påverkas och ändra sin politik efter SD's pipa. precis som det skett i Danmark. något av det mest korkade jag har hört var när en ledamot från det danska partiet "Venstre" uttyckte att de har varit tvugna att ändra sin invandringspolitik eftersom man annars "befarar att förlora väljare till Dansk Folkeparti". men så bra. du blir själv främlingsfientlig för att inte förlora väljare till ett främlingsfientligt parti. vem har då vunnit?

avslutar det här något röriga inlägget med det jag skrev på Facebook direkt efter valresultatet. men var så säkra på att det kommer mera. (funderar på att eventuellt starta en helt ny blogg ägnad åt detta)

"Det är inte rasisten i bomberjacka som heilar vid Karl XII's staty som är farligast. Det är rasisten i kostym med välsmort munläder. Som gör rasism till något rumsrent som är ok att välja. Men farligast av allt är din och min tystnad. Det är dags att göra alla anti-rasistiska röster hörda. För när vi väl gör det kommer SD's små muspip att försvinna i lejonets vrål. En svensk tiger inte längre! Gör du?"

inte för att klaga. eller jo. det är ju precis vad jag tänker göra.

det här jobbet är det mest stressiga jag varit med om i hela mitt liv. tusen armar som sliter i en hela tiden. tusen saker som ska hinnas med på för lite tid. som tur är blir det bättre om en vecka och när allt nytt har lagt sig. och det är tur. för just nu får jag nästan synbortfall av spänningen i axlar och nacke.

När jag gick på en promenad i morse kom det på ett ställe en stark lukt av färsk fisk. Eftersom vi befinner oss några mil för långt från havet för att lukten skulle ha kunnat leta sig fram började jag fundera på vart den kom i från. Med blicken på marken behövde jag inte fundera länge innan jag insåg att marken i princip var översvämmad av sniglar. Ett litet steg till höger så - krasch. Ja, ni förstår. De små rackarna kommer ju gärna fram när det regnar.

Ni som följt min blogg ett tag vet exakt hur det ligger till gällande mina känslor för sniglar. Jag säger såhär ja. Snart börjar snigeldropparsässongen så om du känner en stark lukt av färsk fisk. Kolla för guds skull inte uppåt. Då kanske snigeln landar på ditt öga. Och en snigel på ögat vill du väl ändå inte ha?

I och med allt nytt på jobbet har jag en känsla av stress i kroppen. Känner igen den så väl. Kommer alltid när det är mycket nytt som ska in i skallen. Ska försöka tänka mig lugn. Tänka på den här stunden. Den var fin.

Förbannar min dumhet. Jag som inte ätit hormoner på sex år fick för mig att skjuta upp mensen under min semester. Med hormoner.

Om vi säger såhär. När jag slutade med p-piller fick jag en känsla av att jag blev mig själv igen. Jag hade under sju års tid gått omkring och känt mig konstig men inte reflekterat över varför. Det var ingen på ungdomsmottagningen som sa att något sådant kunde hända, att man kunde bli personlighetsförändrad. De bara undrade om det fanns högt blodtryck i släkten. Blir förbannad över hur lättvindigt man skriver ut preparat som mixtrar med kroppen till unga tjejer bara för att det inte "finns några andra bra alternativ". Och det handlar inte om att prova olika typer av piller för att få fram något som "passar just dig". Tro mig, jag gjorde precis det, men till syvende sist är det ju ändå hormoner du tillför. Vet inte hur många kvinnor jag har pratat med under de senaste åren som upplevt precis det jag har. Att sexlusten minskat, eller försvunnit. Och vilken nytta gör ett preventivmedel om man ändå inte vill ha sex? Att humöret blivit så dåligt att man går omkring med ständig "pms". Att man blir så nedstämd att man tror att man är psykiskt sjuk eller bara är likgiltig inför det mesta. Att man tillslut inte känner igen sig själv.

Det mest skrämmande är att jag började äta dessa piller under mina tonår. Under den period som jag skulle bygga upp min egen person. När jag sju år senare slutade med dem och började känna mig som mig själv igen kom många tankar om hur mitt liv hade kunnat se ut utan pillren. Hade jag gjort andra val? Hade den person jag blivit varit någon annan?

Jag som bestämt mig för att aldrig mer äta något som får mig att bli en sämre version av mig själv fick en del av min semester förstörd eftersom jag inte kollade upp vad det egentligen var jag stoppade i mig. Klart det var hormoner. Vad annars?

Tänk på vad ni stoppar i er! Tänk på vad ni gör med era stackars kroppar? Kanske ni tillhör dem som anser att p-piller fungerar just nu för er, men vem vet egentligen vilka biverkningar som kan komma i framtiden!?

Jag börjar precis återhämta mig efter den här sviten. Men aldrig mer...

Har jobbat tre dagar nu på min nya tjänst och det känns väldigt bra även om det även är stressigt då en kollega till mig har semester vilket innebär att jag måste göra alla hans arbetsuppgifter + mina egna. Längtar till den 25:e september då han kommer tillbaka.  Som tur är jobbar jag med ett skift som är riktigt riktigt bra så jag ser verkligen fram emot vad vi kommer att kunna åstadkomma den här hösten.

Måste dock lära mig något sätt att slappna av eftersom jag varje dag får världens spänningshuvudvärk som kommer från axlar och rygg. Dessutom är det mer än hög tid att komma igång på allvar med träningen. Som det ser ut nu mår jag dåligt i både kropp och själ. Sprang/gick dock en ganska lång runda i går. Det kändes bra.

Nu ska jag äta frukost och ladda lite inför min första stängning på jobbet. Gillar verkligen inte kvällspass men å andra sidan är det ju då pengarna trillar in.

Hoppas ni får en fin dag allihopa♥

fick plötsligt ett sånt väldigt fruktsug...

idag är det lite bättre. att jobba gör att jag inte hinner tänka. och tänka är dåligt. något mer ytligt som suger riktigt hårt just nu är dock att jag har en finne på varje kind. hallå kind??? där har jag aldrig tidigare i mitt liv haft en enda liten finne. inte mitt på den i alla fall. så därför tänker jag såhär. om kroppen ska börja bete sig som en tonåring nu när den är 30 år fyllda kan jag gärna ta lite cellulitfria lår och platt mage också. det är väl det minsta jag borde få på köpet!?

hör du det kroppen!!!!