Första löpsteget
Ni kan sluta oroa er nu. Jag överlevde löpbandet även om jag kände mig som Bambi på hal i från början. Det var till och med ganska roligt när jag efter några minuter började släppa känslan av att jag skulle snubbla eller råka springa på sidan av bandet.
3 kilometer sprang jag vilket kan tyckas futtigt. Jag kände dock att det viktigaste var att det blev en positiv upplevelse. Inga kräkkänslor. Inget håll. Nu ser jag till och med fram emot pass nummer två senare i veckan.
Och sommaren såklart, då jag kommer att bli cirka tio hundralappar rikare♥
ps. Jag hade till och med på mig mina tighta löparbrallor på gymet vilket innebär att jag kommit ännu en bit på vägen att övervinna mina lårkomplex.
Hurrah för att bli äldre och klokare!
Hurra för Lina! och visheten, och klokheten!
Vad duktig du är! Har man bara bra musik så brukar det gå bättre(det funkar för mig iaf). Jag hejar på dig!
Hurra vad du är bra!
Å du, ta det långsamt är bra, annars kommer du bara ta ut dig och då är det inte kul längre. Så det så! ;)
Emma: hurrah för söta Emma;)
Lisa: tack. ja, det funkar mkt bättre med musik.:)
Annapanna: Jag ska absolut ta det långsamt:) tack söta du
Kul! Och bra med morot. Jag tror helt och hållet på att inte späka sig, framför allt inte i början. Tre km är inte futtigt så länge du tycker att det är kul. Tvärtom är det mer än inget. Och fortfarande kul.
You go girl!
Heja heja heja dig!