Jag är egentligen en person som alltid klipper mig på impuls. En dag står jag inte ut längre och då bara måste jag ha en tid samma dag hos frissan. Den här känslan har jag haft i kroppen i några veckor redan. Dock kan jag på grund av kass ekonomi och en vilja att vara fin i håret på ett bröllop jag ska på i april, inte klippa mig förrän om tre veckor. Så nu har jag bokat tid den 25 mars på en salong i Umeå.

Det ska bli ljust. Och snelugg. 

Jag längtar.

S som i Skidbacke.
Den enda jag har sett i vinter.

Jag hade tänkt lägga upp en bild på mig själv och skriv b som i beautiful då jag kom på två små problem. 1. Jag befinner mig i jantesverige. 2. Jag kollade mig i spegeln och möttes av en syn som var mer bedrövlig än beautiful.

Dock kände jag att det nu är dags att på allvar ta tag i mitt största komplex. Jag har redan tagit ett steg vilket innebär att jag har köpt flera par tighta jeans. Något jag inte burit på hur många år som helst på grund av en  föreställning om feta lår och fet röv, och att inte vilja ha dem i fokus. Okej jag kanske inte ser ut som alla pinnsmala modeller med storlek 26 i jeans, men jag försöker inse att jag tamejtusan duger.

Vaknar med oro i kroppen. Har drömt om jobbet hela natten. Bland annat att VD:n på mitt företag tryckte ut en gigantisk halstablett ur munnen på mig. Känns sådär halvtroligt att det skulle hända i verkligheten.

Med "Airplanes" - B.o.B i lurarna blir dagen snabbt bättre. Tar en promenad till gymmet där jag gör efterlängtad comeback. 45 min coreträning senare känner jag mig skönt mör i kroppen.

Promenerar hemåt i solskenet. Vilken energi man får av solsken och ljus. Har dagen till ära invigt min nya buff, men när jag ska ta en bild på den verkar kameran vara lite sne på mig.



Himlen är det dock inget fel på. Den är så blå så blå.



Att ta en tupplur på eftermiddagen är bland det bästa jag vet. Dock blir det inte så ofta nuförtiden. Jag har nämligen på känn att det skulle vara sådär poppis om jag somnade en stund i butiken. Men idag blev det drygt en timmes skön sömn på soffan, utan oro och jobbiga drömmar.

Resterande delen av dagen har innehållit sushimys med ♥, nötcrémesätande i soffan och en halvtimme på spikmatta. Trots  allt detta börjar oron krypa in i kroppen igen. Kanske kan den botas med en kopp örtte? Jag hoppas.

Snabbt uttråkad. Vill göra något nytt med håret. Såhär jag jag sett ut de senaste åren.


Helt nyfärgat mörkrött.



Sen var jag riktigt mörkt brunhårig ett tag.



Att hålla på och färga håret var tredje vecka var dock inte min grej så jag tog det stegvis tillbaka till blont. Här en fin morotsaktig nyans.



Klippte lugg som jag var tvungen att platta varje dag.



Om jag inte ville se ut som Joey Tempest såklart.



Tillslut bestämde jag mig för att sluta fega och klippte av mig det mesta av håret. Det blev en frisyr som var riktigt kort i nacken och längre framtill.



När den frisyren hade vuxit ut lite klippte jag håret kortare och jämnlångt.



Och slutligen. I går såg håret ut såhär.

Vad ska jag göra tycker ni? Låt förslagen hagla är ni söta♥

Har tänkt på den här dagen länge. Inte orkat skriva. För hur beskriver man i ett inlägg att man har världens bästa föräldrar, men att man saknar den ena. Sen tjugo år tillbaka.

Jag föddes lycklig. Med föräldrar som älskade mig och mina syskon över allt annat. Vi var en stor familj på sex personer, hund och katt. Tryggheten i mitt barndomshem var påtaglig. En trygghet skapad ur mina föräldrars kärlek. Jag minns hur jag varje natt somnade med känslan av att min mamma och min pappa alltid skulle finnas där för mig.

Den känslan krossades den där oktoberdagen för över tjugo år sedan då min pappa försvann ur mitt liv. Sen dess har livet varit fyllt av sorg. Men tryggheten och kärleken försvann inte. Den lever kvar än idag.

Min älskade mamma. Vilken skillnad du gjort i mitt liv.

 Vad vore jag utan dig?♥

Kände mig extremt less på att gå omkring och vara sjuk och äcklig i samma t-shirt så jag fixade till mig lite och myste ner mig i soffan i finaste julklappssjalen från Ester Elenora som jag fick av min Mamma (som jag visst har fel väg)♥

Mår redan lite bättre. Nu True Blood.

Tänkte härma Hanna lite och skriva ner några av mina ambitioner för i år. Jag brukar inte ge några nyårlöften, men i samband med det nya året känns det som att man får lite av en nystart vilket är en känsla jag tycker om.

1. Jag ska försöka att inte stressa så mycket på jobbet. Att jag nu är hemma sjuskriven ser jag som en konsekvens av en allt för stressig höst. Jag måste försöka hitta vägar att lämna jobbet på jobbet så att jag får stressfri sömn och fritid.  

2. Se mer film och läsa mer böcker. Under sommaren läste jag nästan en bok per dag, detta har dock försvunnit i all stress under hösten då jag knappt kunnat sitta ner och koppla av med en bok. Under min tid sjuk har jag dessutom sett några filmer vilket har fått mig att inse vilken försummad fritidsaktivitet det är för min del.



(Jag och Isbjörn kollade på två filmer i rad i går vilket måste vara någon form av rekord)

3. Jag ska komma igång på allvar med träningen igen. Det är ett måste för att jag ska må bra på riktigt.

4. Försöka hitta någon kreativ hemmasysselsättning. Har gjort ett taffligt försök att virka (läs 3 varv på en mössa). Det är ofta så det blir. Att jag tröttnar alltför snabbt. Ser även det som en konsekvens av ett stressbeteende, att jag inte har ro att lära mig nya saker. Funderar på att börja måla, eller tillverka smycken i cernitlera som jag gjorde när jag var liten.

5. Spara pengar. Detta är ett evigt projekt för mig som alltid lever efter devisen "man lever bara en gång", men nu har jag en plan så vi får se var det landar.

6. Skaffa mig ett större umgänge här i Uppsala. Även om det finns flyttplaner känns det viktigt att det finns vänner på plats.

Börjar jag tänka på hur mycket jag vill ta en dusch börjar det krypa och klia i hela kroppen. Hade tänkt ta mig till gymmet idag och duscha, men jag har inte haft någon ork alls. Får se om jag lyckas imorgon. Just nu känns det som att min kropp kommer att självdö i skabb om den inte får rinnande vatten över sig i minst fem minuter snart.

pst. kan man sälja snor på svarta marknaden? jag har i alla fall grymt mycket på lager ifall någon skulle vara intresserad!?

Ja, vem var först egentligen? Var det Erik? Eller Johan? Eller Johan nr 2? Eller Stefan?

Äsch, vi tar Stefan. Han var om inte min första kärlek, så den första som frågade chans på mig. Jag minns det som i går. Känslan när jag vaknade upp dagen efter mellanstadiediscot. Jag visste att jag hade förändrats på något sätt. Att något livasavgörande hade hänt. Efter några sekunder kom jag på det. Jag var tillsammans med min första kille. Sen att vårat "förhållande" ledde till att vi aldrig vågade pratat med varandra tills vi gjorde slut är en annan femma. Känslan den morgonen kommer jag aldrig att glömma.

Lina. 30 år. Norrlänning. "Jotun". Envis. Rosa. Kärlek. Sushi. Lättrörd. Mångfald. OST. Bad. Snö. Snowboard. Choklad. Empatisk. Ledare. London. Röd. Yngst. 38. Sambo. Religion. Arlanda. Grunge. Sagan om Ringen. Tatueringar. Blåögd (färgen). 168. Box. Svenska Akademien. Lakritstrollet. Söt. Diskurs. Social. Labbet. Stolt. Shopping. Missy Higgins. Blandband. Döskallar. Promenader. Örhängen. Linalajnen. Känslosam. Styrketräning. Körkort. Au-pair. Mug-shot. Boss. Chanel nr 5. Leopard. Samhällsvetare. Buddhism. Tjurskalle. Stressar. Skogsmulle. Klänning. S. Pepparkaka. Integration. Wisconsin. Jump Around. Musik. Målade naglar. Foto. Kryp i kroppen. Mascara. Lilla My. Blogg. Grisgäddan. Dans. Hultsfred. Ensamvarg. Bok. Karma. Pratar för snabbt när jag har något roligt att berätta. Skriver för sakta när jag tänker för mycket så därför avslutar jag här...

jag.

Jag har ett litet problem. Och det är inte att vissa delar av mitt ansikte är mer likt en hoppbacke än en näsa vid särskilda tillfällen. Jag är nämligen utrustad med ett riktigt conehead. Det har inneburit att det är väldigt svårt för mig att hitta diadem som passar. Det blir alltid glapp på sidorna av huvudet vilket inte är så snyggt.

Men. För ungefär en vecka sedan hittade jag ett finfint leoparddiadem på h&m som passade perfekt så nu vill jag aldrig ta av mig det.

pst. Handen lever som vanligt sitt eget lilla liv.

Nu lämnar jag stressen hemma och drar ner på stan med ♥ och handlar spackel och vin. Ha en fin lördag alla!

För första gången på länge saknar jag mitt långa hår. Och jag saknar lugg. Fast jag trivs egentligen hur bra som helst med håret kortare, och lugg är mest bara jobbigt. Speciellt på vintern då den hela tiden pajjas av mössan. Det enda jag verkligen misstrivs med just nu är den dassiga färgen, men den ska bort på torsdag. Tjock och konstig ska återigen bli BLOND tjock och konstig.

Hurrah hurrah! Imorgon är det min da'!
Vid ett sånt här högtidligt tillfälle vill jag passa på att tacka mig själv för alla de här åren. Om jag får säga det själv har jag utvecklats till en ganska så skaplig människa som jag är stolt över att vara.



Så grattis Lina. Du betyder så mycket!

ps. Från och med imorgon och en vecka framåt blir det varken vedstapling eller annat jobb då jag kommer att befinna mig på en solig grekisk ö.

Min bästa e har klippt mig igen. Lite kortare den här gången och jag ♥ det.

Vissa människor kan gråta vackert. Jag tillhör inte den kategorin. Om vi säger såhär, bilden ovan är en gråt-Lina-light. Ni skulle bara se hur jag ser ut efter en riktig störtflod. Näsan blir ungefär dubbelt så stor och rödare än Rudolfs i färgen.

ps. Det är ingen fara med mig. Har mest bölat till ett rörande avsnitt av "Biggest Looser". Är lite känsligare än vanligt idag av någon anledning så stryk mig medhårs är ni snälla.

puss.