Jag har alltid tyckt om att åka tåg. När jag var liten var tågåkandet en exotisk upplevelse som antingen ledde till pepparkaksfabriken i Nyåker eller till mormor och morfar i Norrbotten. Nuförtiden åker jag tåg nästan varje dag. Till och från jobbet. Och till vänner i Stockholm.

På tåget vill jag helst sitta helt ensam. På vänster sida i färdriktningen. Fönstret ska inte vara skymt av en karm utan öppet så att jag kan se hela resvägen. Är sätet framför nedfällt väljer jag en annan plats. Eftersom jag föredrar att sitta själv kliver jag oftast på någon av de första vagnarna. Att gå några meter extra vid ankomst stör mig inte. Några minuter för mig själv i lugn och ro. Åtminstonde efter biljettkontrollen har skett. Tar alltid upp biljetten innan och håller den i handen utifall att jag skulle råka somna. Det händer dock aldrig men man kan aldrig vara för mycket på den säkra sidan. Ibland läser jag Kupé där jag snabbt bläddrar fram till "Fråga lokföraren". Titta vilket underbart svar som var med i senaste numret.