Blir förbannad på mig själv för att jag inte bara kan vara glad.
Blir förbannad på den inre rösten som hela tiden säger till mig att "det ändå inte blir kul" vad jag än ska ta mig för.
Blir förbannad på den satans meningslösheten som finns där alltför ofta.

Nu ska jag jävlaremej ta mig i kragen och bege mig till huvudstaden och skita i allt vad besvikelser, ensamhet och pengaångest heter. Och på vägen ska jag lyssna på denna. Tack kära brorsdotter för musikglädje♥