Ni kan sluta oroa er nu. Jag överlevde löpbandet även om jag kände mig som Bambi på hal i från början. Det var till och med ganska roligt när jag efter några minuter började släppa känslan av att jag skulle snubbla eller råka springa på sidan av bandet. 

3 kilometer sprang jag vilket kan tyckas futtigt. Jag kände dock att det viktigaste var att det blev en positiv upplevelse. Inga kräkkänslor. Inget håll. Nu ser jag till och med fram emot pass nummer två senare i veckan.

Och sommaren såklart, då jag kommer att bli cirka tio hundralappar rikare♥

ps. Jag hade till och med på mig mina tighta löparbrallor på gymet vilket innebär att jag kommit ännu en bit på vägen att övervinna mina lårkomplex.

Hurrah för att bli äldre och klokare!

Eller alltså i mitt fall skulle de kanske snarare heta "Långsamtjoggadebrallor". Och varför har jag på mig dessa ullaredsbyxor kan man ju fråga sig? Jo, jag som vare sig tycker om tighta träningskläder eller att jogga har tydligen blivit utmanad. Och jag är ju, tyvärr, inte den som är den.

1000:- står på spel om jag lyckas springa en mil på en tid på under en timme innan juli. En lätt match tänker ni kanske. Betänk då dessa små och obetydliga faktorer.

1. Jag hatar [med eftertryck] att springa. 2. Jag har inte sprungit en mil sen Tjejmilen -94. 3. Jag får kräkkänslor efter 200 meter. 4. Jag är ful i tighta löparbrallor. 5. Jag ser ut som en graciös gasell som flyger fram när jag springer, fast tvärtom. 6. Jag väger mer än jag gjort på tio år. 7. Jag får skavsår av mina löparskor eftersom jag köpte för "pronationssteg" utan att ha testat mitt löpsteg. 8. Jag boxas hellre. 9. Jag blir lätt uttråkad av enformiga aktiviteter. 10. Jag är i mitt livs sämsta form.

ps. det såg likadant ut på varenda rad.

det bästa med lediga dagar är att jag slipper vara klädd i svart.

Om det är ett som är säkert så är det att Annika Norlin sätter ord på känslor. Tårarna blev många under hela konserten. Den kändes och jag älskar det.

Och att jag gick själv kändes inte ett dugg jobbigt. När jag väl var där.

säkert

Ända sedan jag köpte camoklänningen på Hultsfred 2007 har jag velat skaffa klädabonnemang hos Orkan Lia. Dock har jag inte tidigare haft ekonomin till att göra det, men för en månad sedan bestämde jag mig för att slå till. Idag hämtade jag upp min första klänning och jag är SÅ otroligt nöjd.

Känner mig som ett barn på julafton när jag kollar igenom alla fina tyger och planerar plaggen. Eftersom jag alltid velat designa egna kläder, men inte har vare sig tålamod eller kunskap att sy själv känns det här som ett perfekt mellanting.

camoklänning anno 2007


klöverklänning anno 2011

K som i Kallt.
Idag är det -22 grader ute vilket innebär att det är jag som tar på mig täckbyxorna när jag drar till Fjollträsk strax. Det här med att vara snygg får någon annan stå för.

...det går sådär.

Jag hann träna tre gånger på gymmet efter jag blev frisk från lunginflammationen innan jag blev förkyld igen. Denna förkylning gick dock över hyfsat snabbt så idag var jag tillbaka igen och körde lite lätt kondition, biceps, mage och axlar. 

Någon som blir uppenbart är dock vilken fruktansvärt dålig form jag är i. Både kondition- och styrkemässigt. Har nog inte varit såhär svag på tio år vilket känns ganska tungt. Jag har en rejäl uppförsbacke att ta mig upp för helt enkelt, men jag ska försöka hålla i det här nu och succesivt arbeta mig uppåt. Bara allehanda sjukdomar behagar att hålla sig borta...

Idag på gymmet. Hann bara smygta ett kort innan en annan person kom in i rummet.

Hittade dessa när jag städade. Ska dock omsorgsfullt stoppas undan till nästa jul eftersom jag just nu längtar mer efter julistämning.

"To reach universalism one must pass through dense and contradictory layers of provincialism, tribalism, nationalism, regionalism, sectarism, racism, exclusivism, exceptionalism, ethnocentrism, orientalism, occidentalism, proletarianism, and any number of other myths that persuade human beings that they are diffrent from one another and that motivate them to act accordingly" - Donald J Puchala.

Jag måste skaffa ett rum att tapetsera för jag vill ha den här tapeten nu.


Bild: Boråstapet

"Gratisshoppingen" passade veckaninnanlönplånboken helt perfekt.  





Köpte samma blus i två olika färgställningar






Gamla tonårsidolerna.

Jag har en ny pojkvän

Varje gång jag tar fram flaskan tänker jag att jag en dag kommer att ta fel på den och ansiktsvatten.

aj!

Ska det va ska det va rosa.


(okej jag fuskade idag. bilden är inte nytagen)

Eftersom det var ett jävla tjat om att jag ska bli klar är det väl lika bra att jag sätter igång igen. Det var ju några veckor sen sist.   

Har jag nämnt att jag snabbt tappar intresset för det jag håller på med?

Satt i soffan och skulle just sträcka mig efter min Iphone när jag tänkte fasen heller, jag ska låta den vara en stund, jag ska låtsas att jag är i en fjällstuga utan vare sig tv eller internet och bara sitta här och vara för en stund.

Det är så lätt att hela tiden vara uppkopplad. En hel värld befinner sig bara ett litet klick bort. Men jag blir så less ibland. Less på att den där satans telefonen hela tiden sitter fastklistrad i min hand. När vi var i Grekland i höstas lämnade jag telefonen hemma, och det var faktiskt en befrielse på många sätt även om jag saknade att exempelvis snabbt kunna ta reda på saker.

Ikväll varade frånkopplingen ungefär 45 minuter. Sen var jag bara tvungen att koppla upp mig och skriva det här inlägget♥

Min mammas namn. På min pappas vigselring. Sedan många år tillbaka är den min. Den gjordes mindre och gjordes om lite, men gravyren är fortfarande kvar. "Elisabeth  19 25/2 67".

Vårdar den ömt.

ehh...alltså ♥ har varit bortrest i några dagar.

För övrigt ett ord som jag hatar.
För övrigt en genre jag oftast undviker.
För övrigt en ganska så kass bok.

Men den var billig.

Boktips någon?

Och jag är fortfarande inte less.

DN skriver idag om hur man har börjat använda bombmöss istället för bombhundar.

"Mössen kommer att arbeta i 4-timmarspass...För att mössen ska orka med sitt arbete kommer de att få tillfälle till rekreation. Efter fyra timmars sniffande blir det åtta timmars tid för sömn och lek eller annat som kan intressera en mus."

Det där "annat som kan intressera en mus" är jag riktigt nyfiken på. Vad gör ni egentligen på dagarna möss? Spelar Word of Warcraft? Dricker Kaffe Latte? Gymmar?

Det kanske kan bli en uppföljningsartikel på det här? "En dag i en bombmus' liv".

Helt underbart av Brene Brown. Jag skrattade och grät flera gånger under dessa 20 minuter.

Jag hade tänkt lägga upp en bild på mig själv och skriv b som i beautiful då jag kom på två små problem. 1. Jag befinner mig i jantesverige. 2. Jag kollade mig i spegeln och möttes av en syn som var mer bedrövlig än beautiful.

Dock kände jag att det nu är dags att på allvar ta tag i mitt största komplex. Jag har redan tagit ett steg vilket innebär att jag har köpt flera par tighta jeans. Något jag inte burit på hur många år som helst på grund av en  föreställning om feta lår och fet röv, och att inte vilja ha dem i fokus. Okej jag kanske inte ser ut som alla pinnsmala modeller med storlek 26 i jeans, men jag försöker inse att jag tamejtusan duger.

Favoritkudden i soffan.

" det kallas tvivel, det där som stör...det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör..."

Rysningen kom i går morse, och sedan dess har jag gått och hummat och längtat efter att få lyssna igen.

Lasse! Jag tror du fick mig på fall trots allt.

Foto: Johan Larsson


"Rapapapam patatadadadam..."

Vaknar med oro i kroppen. Har drömt om jobbet hela natten. Bland annat att VD:n på mitt företag tryckte ut en gigantisk halstablett ur munnen på mig. Känns sådär halvtroligt att det skulle hända i verkligheten.

Med "Airplanes" - B.o.B i lurarna blir dagen snabbt bättre. Tar en promenad till gymmet där jag gör efterlängtad comeback. 45 min coreträning senare känner jag mig skönt mör i kroppen.

Promenerar hemåt i solskenet. Vilken energi man får av solsken och ljus. Har dagen till ära invigt min nya buff, men när jag ska ta en bild på den verkar kameran vara lite sne på mig.



Himlen är det dock inget fel på. Den är så blå så blå.



Att ta en tupplur på eftermiddagen är bland det bästa jag vet. Dock blir det inte så ofta nuförtiden. Jag har nämligen på känn att det skulle vara sådär poppis om jag somnade en stund i butiken. Men idag blev det drygt en timmes skön sömn på soffan, utan oro och jobbiga drömmar.

Resterande delen av dagen har innehållit sushimys med ♥, nötcrémesätande i soffan och en halvtimme på spikmatta. Trots  allt detta börjar oron krypa in i kroppen igen. Kanske kan den botas med en kopp örtte? Jag hoppas.

Jag har alltid tyckt om att åka tåg. När jag var liten var tågåkandet en exotisk upplevelse som antingen ledde till pepparkaksfabriken i Nyåker eller till mormor och morfar i Norrbotten. Nuförtiden åker jag tåg nästan varje dag. Till och från jobbet. Och till vänner i Stockholm.

På tåget vill jag helst sitta helt ensam. På vänster sida i färdriktningen. Fönstret ska inte vara skymt av en karm utan öppet så att jag kan se hela resvägen. Är sätet framför nedfällt väljer jag en annan plats. Eftersom jag föredrar att sitta själv kliver jag oftast på någon av de första vagnarna. Att gå några meter extra vid ankomst stör mig inte. Några minuter för mig själv i lugn och ro. Åtminstonde efter biljettkontrollen har skett. Tar alltid upp biljetten innan och håller den i handen utifall att jag skulle råka somna. Det händer dock aldrig men man kan aldrig vara för mycket på den säkra sidan. Ibland läser jag Kupé där jag snabbt bläddrar fram till "Fråga lokföraren". Titta vilket underbart svar som var med i senaste numret.

Hur många gånger har jag inte tänkt hur fantastiskt det är att relationen mellan kropp och hjärna fungerar så bra att det exempelvis är enkelt att gå i en trapp utan att knappt titta på trappsstegen.

I går fick den tanken sig en törn då det verkar vara en fnurra på tråden mellan just min kropp och min hjärna. Jag ramlade nämligen i en trapp då jag skulle hem från jobbet. Det jag trodde var ett trappsteg var visst två och vips låg jag där. Tog mig dock snabbt upp utan skador men det kändes lite lätt konstigt att kropp-hjärnarelationen hade svikit mig. För att jag hade näsan 2 centimeter från min Iphone kan ju knappast ha något att göra med saken...

Ibland lyckas den där Bjorn.



Ibland lyckas jag. [50% rea]

Helgen spenderades på Östersjöns flytande nöjespalats, a.k.a skorven Cinderella tillsammans med stomiklubben. Våra stomipåsar innehöll dock inga kroppsvätskor utan vitt vin av högsta klass eftersom röntgenapparatur införskaffats för att hindra passagerare från att införa alkoholhaltiga drycker på fartyget.

Dygnet innehöll tighta jeans. Salsa och ett erbjudande att tillsammans med en 60-årig gubbe erövra världen. 4000 kalorier på en frukostbuffe. Kramp i fötterna efter fem timmar på dansgolvet i ett par klackar på 6.5 cm. Karaoke och "Främling". Varannan vatten med hjälp av nurse Affi. Hipp hipp hurrah och tårfyllda ögon. Red Bull Vodka och sockerchock av 3 för 2 på Gott och Blandat. Längtan efter min himmel runt hörnet. Kråksång och faketatueringar. Associationslek som ledde till Mandingo. Vacker skärgård med solen i ögonen.