Hur många gånger har jag inte tänkt hur fantastiskt det är att relationen mellan kropp och hjärna fungerar så bra att det exempelvis är enkelt att gå i en trapp utan att knappt titta på trappsstegen.

I går fick den tanken sig en törn då det verkar vara en fnurra på tråden mellan just min kropp och min hjärna. Jag ramlade nämligen i en trapp då jag skulle hem från jobbet. Det jag trodde var ett trappsteg var visst två och vips låg jag där. Tog mig dock snabbt upp utan skador men det kändes lite lätt konstigt att kropp-hjärnarelationen hade svikit mig. För att jag hade näsan 2 centimeter från min Iphone kan ju knappast ha något att göra med saken...