Spring i benen?
"Det är så härligt att springa. Bara du kommer över tröskeln så är det en underbar känsla."
Nej! Det är inte härligt. Har aldrig varit härligt. Kommer troligtvis aldrig att bli härligt.
I perioder av mitt liv har jag försökt mig på att springa. Alltid med samma resultat. Jag känner mig tung. Klumpig. I kass form. Oavsett hur mycket jag har tränat andra konditionsformer innan känner jag mig som Elefantmannen som endast med nöd och näppe orkar förflytta sig framåt.
"Att springa, det är som meditation."
Det däremot kan jag hålla med om. Enda gången jag provat på meditation var nämligen min första och enda impuls att fort som fan springa därifrån.
Hmm.. Känner igen samtalsämnet här:) Nu är jag ännu mer sugen på att få ut dig i löpspåret;P Inte alls för att djävlas nejdå...
Puss
Mja...mja...skulle inte tro det..;P
Hahahaha, kunde inte hålla med mer!
Jag har heller aldrig lyckats känna någon eufori över löpning, fast jag givit det många och långa chanser. Men jag önskar att jag kunde gilla det, för det vore så praktiskt och enkelt.
Jag önskar oxå att jag gillade det
För mig tog det nästan 30 år innan jag upptäckte tjusningen med det.
Man blir bara så förskräckligt andfådd av att springa. Det finns trevligare sätt att bli det.
Jag håller med dej! Det är icke ball att springa runt runt runt. Tacka vet jag massa annan träning!
Ibland inbillar jag mig att jag funnit tjusningen i det. Annars vore det ju dumt att göra det flera gånger i veckan....men för det mesta vetefan om jag verkligen funnit tjusningen. Den där perfekta rundan med skönt flow infinner sig sällan. Speciellt inte på vintern...
