limbo
Den lägger sig där så lätt. Som ett lock över lyckan. Likgiltigheten och handlingsförlamningen. Ibland känns det som att jag befinner mig i limbo. Mittemellan. Varken eller.
När jag har mycket inplanerat mår jag som bäst. På lediga dagar då jag borde vara hemma och bara njuta kommer den smygande. Måste göra saker annars blir jag fången i känslan och orkar inte göra något. Skönt kanske vissa tänker, men för mig blir det en börda.
Inatt kunde jag inte sova på grund av kryp i kroppen. Det får mig att fundera på vad det egentligen är som krävs för att jag någon gång ska bli tillfredsställd. På riktigt.
Idag är jag ledig. Det betyder att jag snart måste ut och göra åtminstone något...frågan är bara vad?
Låter som jag. Det är svårt när man alltid har fullt upp att faktiskt vara ledig och bara ta det lugnt. Du kanske måste tvinga dig själv att bara ta det lugnt idag?!
jag vet exakt hur du känner. jag kan nästan bli deprimerad och jätte låg de dagar jag är ledig eller oplanerad. men jag kommer nog alltid vara sån. tråkigt bara att just den känslan gör att jag inte tar tag i saker och gör något i stället. som ett elakt ekorrhjul...
har inte hittat en lösning. bara lärt mig hantera det. någorlunda!
Känner igen det där krypet.. Förresten, vi ska ju bara iväg på en dyg´nskryssning... No big deal, men ska bli skööönt att släppa jobben några dagar. Kram!
